v.34 (33+0)

Under slutet av graviditeten är det vanligt att sammandragningarna/värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. 

Barnets hud har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas samt främmande personers röster. Barnet är nu så moget att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln. Men föds det nu är det fortfarande ömtåligt, och behöver extra värme och mat. Men många klarar sin andning bra och långt ifrån alla behöver ligga i kuvös. Vikten är uppe i ungefär 2300 gram, och längden i 46 centimeter.

Det är svårt att förstå hur fort tiden går, det är inte alls långt kvar nu egentligen. Jag ska snart bli mamma. Det är så galet fantastiskt att det bor en liten bebis i min mage som ska komma ut till oss.  Åååh vad jag längtar efter vår lill* Knarten!

De senaste veckorna har jag fått mycket mer känningar från bäckenpartiet. Foglossningar är verkligen inte skönt. Känns ibland uppe i höfterna, men mest i ljumskarna och i blygdbenet.

Hoppas dessa problem försvinner så fort Knarten har kommit, så det inte är något jag får fortsätta dras med även efter förlossningen. För dessa obehag vill jag verkligen inte ha kvar.

På tisdag är det dags att åka till MVC igen. Återigen ska jag lyssna på hjärtljuden, få magen mätt, urinen och blodtrycket kollat. Men nytt för detta besök blir att hon skall känna hur bebisen ligger där inne i magen. Jag inbillar mig att Knarten ligger med huvudet ner och att det är rumpan som ibland gör min mage så sned, men det är ju bara en gissning och snart får vi svaret.