I söndags när jag kom hem från jobbet på kvällen och skulle på toa innan jag lade mig fick jag brunfärgat papper när jag torkade mig. Jag hade inte gjort nummer 2 utan det kom från muttirutten. Kände att hjärtat höll på att stanna och en vansinnig oro greppade tag om mig. Det var ju inte rött färskt blod utan gammalt brunt och verkligen inte mycket, men det fick igång mina tankar. Jag sov uruselt natten till måndag, jag var uppe säkert 5 gånger på toa och låg vaken i timmar och lyssnade på min snarkande man medan tankarna och oron malde inom mig.
Det ökade inte i styrka och var aldrig så mycket att det ens kom ut i trosorna, men det fanns där på pappret när jag torkade och om man stoppade in fingret. Usch vad många jobbiga tankar som passerade. På måndag morgon vid 6.40 ringde jag min barnmorska och talade in ett meddelande på hennes telefoinsvarare. Hon ringde upp mig kl. 8 direkt när hon börjat jobba. Hon frågade massor om hur mycket och hur det kändes, om jag hade ont i magen osv. Nej jag har inte haft direkt ont, bara lite till och från, men så har jag känt hela tiden sen jag fick veta att jag är gravid.
Hon förklarade att det kan vara början på ett tidigt missfall, men det behöver ju inte vara så. De flesta får då mycket ont i magen och kraftiga blödningar. Hon frågade om vi nyss haft sex, då det då kan ha brustit något ytligt kärl som orsakad blödningen. Vi hade sex på lördag kväll, så det skulle ju kunna vara det, men man vet ju inte. Hon förklarade också att om det är ett missfall på gång, så finns det inget jag kan göra för att förhindra det. Misfall beror ju på att fostret inte utvecklats som det ska och därför stöts bort av kroppen. Hon bad mig att försölka ta det lungt och inte oroa mig för mycket.
Jag jobbade vidare, men det var svårt att släppa tankarna helt på det. Sen vet jag ju flera som haft liknande och rikligare blödning under sina graviditeter som har fått fina friska barn trots det. Så under eftermiddagen sen landade jag mer i att allt troligtvis är bra med bebisen och att den lilla blödningen berodde på något annat. Läste följande i boken vänta barn som jag fått av barnmorskan; "under graviditetens första månade förekommer ibland blödningar trots normal utveckling av graviditeten, men om blödningen blir riklig och smärtsam kan det vara ett tecken på ett begynnande missfall" Så det lugnade ner mig ordentligt och på natten sov jag som en stock och var inte uppe en enda gång.
Idag när jag var på jobbet ringde barnmorskan och frågade hur det var med blödningen, om det blivit något mer eller inte. Det har någon gång varit pyttis på pappret, men inte som i söndags. Hon frågade hur det var med mina gravidsymtom om de fanns kvar och kändes som vanligt. Jag mår illa som vanligt och brösten ömmar, vad bra sade hon då. Tänkt att man kan känna sig så nöjd över ett par ömmande bröst och ett illamående. Så nu vilar jag lungt i att allt är bra med bebisen. Inget blir bättre av att jag oroar mig, så det är bara att vänta och låta tiden utvisa hur det står till med den lilla krabaten.
Jag har inte heller kunnat hålla fingrarna i styr utan har shoppat till magen. Vi har köpt en spjälsäng med bra madrass i för 100 kr på Blocket och så har jag köpt 2 söta påslakansset på Tradera.
Nu blir det en härlig slapparkväll här hemma, så jag hinner ladda om batterierna inför morgondagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar