I torsdags var dagen då 50 % av graviditeten var gjord, kan knappt fatta att jag redan gått halva tiden. Jag går nu alltså in i 6:e graviditetsmånaden och har idag 138 dagar kvar till beräknad förlossning.
I tisdags på jobbet ramlade jag utför en stentrappa på 8 steg, var mest ryggen och rumpan som fick ta smällen. Men hjärtat ville stanna i bröstet på mig av oro för lill*n i magen. Efter ambulansfärd till NÄL och undersökning av läkare på akuten fick jag komma upp till gyn och göra ett ultraljud. Läkaren kunde inte se några onormala vätskeansamlingar eller nåt annat konstigt. Hjärtat pickade på så fint där inne och lill*n höll handen uppe vid huvudet och vinkade till mig. Kändes så underbart att se lill*n igen.
För övrigt vet jag inte om jag sagt det eller inte, men på mitt första ultraljud fick jag reda på att jag har moderkakan i framvägg. Detta kan betyda att det tar längre tid innan sparkar känns utanpå magen, så Kricke får nog vänta ett tag. Själv känner jag rörelser ibland, men inte heller det är så starkt ännu. Det som känns tydligast är den långsamma svepande rörelse när bebisen vänder på sig.
På tisdag ska jag och Kricke till barnmorskan, då har det blivit dags att lyssna på hjärtljuden och det har Kricke sett fram mot länge. PÅ ultraljudet satt han och tittade storögt på skärmen med tindrande ögon, men efter en stund sade han; - ska det inte låta massa också? Vid ett besök hos barnmorskan långt innan vi började försöka få barn, när i diskuterade preventivmedel, då hörde han dessa ljud från ett intilliggande rum och han tyckte det lät så häftigt. Som om någon spelar trummor sade han, så snart ska han få höra vår lill* spela "trummor" där inne i min mage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar